ericasecher

Jag tror att jag håller på att förlora förståndet. Jag vill inte plugga meeeeer!!! Idag tog jag paus och kollade klart på titanic som jag började kolla på igår. Precis i slutet när jag störtgrinade som mest kommer Viktor och hälsar på. Skönt, kunde inte ens skärpa mig lite. Ehhheee förlåt, jag kollar på Titanic och jag klarar inte av såna här filmer... Han tittade lite konstigt på mig, och sen gick han. Stackarn ska flytta in här snart. Hhahaha

Två timmar optimeringslära senare och här sitter jag och väntar på bättre tider. Gärna en riddare på en vit häst att rida in i solnedgången med. Eller en konsert i new jersey.. Blääääääääääääääääääääähh

Under tenta-p finns inte mycket att skriva om. Kanske för att dagarna ser precis likadana ut. Har som vanligt skjutit upp allt pluggande till sista veckan, så nu lär det inte bli mycket dagsljus för mig. Tur det snart är sommarlov, känns inte helt fel att åka till Rom när allt är över.

något som jag aldrig nånsin vill drömma igen. Herregud jag känner mig otroligt skyldig och har världens ångest, trots att det var en dröm.. (Kommer som vanligt inte ihåg alla detaljer, men jag är inte ens säker på att den var sammanhängande från början..)

-

-

Jag drömde att jag var med släkten på någon slags middag utanför ett stort gammalt slott (typ). Jag hade inte träffat dem på länge och någon hade lagt en förbannelse över mig. Kommer inte ihåg exakt vad det var, men jag kommer ihåg lättnaden jag kände när min mosters man berättade för mig att det fanns ett sätt att bli av med förbannelsen. Även här är det brist på detaljer, det var något med att jag skulle jaga ifatt en trollkvinna med långt mörkt hår (tror typ det var mamman i familjen Adams..) och sen skulle jag sova ensam i ett av rummen i slottet. Det fanns dock en hake, som trollkvinnan berättade för mig men ingen av de andra i min familj. Haken var att när jag vaknade nästa dag (förbannelselös) skulle den första personen jag fick ögonkontakt med få en annan förbannelse över sig, nämligen blindhet och stumhet. Det jobbiga nu är att när jag vaknade hade jag förträngt det här och sprang in till Klara, jag ville ju berätta för henne att förbannelsen var borta. Men så fort vi fick ögonkontakt mindes jag tydligt vad som skulle hända, och Klara blev blind och stum. Eftersom hon inte var medveten om att jag vetat hur det fungerat kunde hon inte klandra mig, hon blev mest bara jätteledsen och arg. På allt. Jag däremot klandrade såklart mig själv (jag var ju skyldig) och var tvungen att berätta för henne och alla andra vad jag hade gjort. Efter det sprang jag runt i slottet för att hitta en lösning, ett botemedel, men jag var hela tiden medveten om att det inte fanns.

-

-

Det här är bland det värsta jag nånsin drömt, alla känslor sitter fortfarande kvar och jag känner mest att jag bara vill krama min lillasyster och säga att jag skulle ta hennes plats om jag kunde. Fan vilken ångest jag har, drömmar borde inte kännas såhär verkliga..

Jag är helt säker på att jag drömde det här för att jag har tänkt mycket på bilolyckan på Frösön, och hur det ska kännas att vara ansvarig för att ha förstört någon annans liv. Om det känns såhär när det inte ens är på riktigt tror jag inte att jag skulle kunna leva vidare om det hände i verkligheten.

-

Död åt Tengil.

I linköping finns det rosa träd. Där jag kommer från är allt grönt, vilket får norrlänningen i mig att tycka att detta är mycket exotiskt. Har varit på ensampromenad (igen, verkar inte finnas mycket till sällskap nuförtiden..) i trädgårdsföreningen. Gillar stämningen där när parken är tom, dagtid är den inte mycket att ha (för mycket skrikande/lekande/gråtande barn och irriterade pensionärer).

Exotiskt.

-

-

Imorn måste jag ta tag i studierna... Uuhhääh vad tråkigt det känns, t.o.m. värre än i början av mars.. Fan jag tappar verkligen bort mig här i studentlivet. Glömmer helt att det finns en värld utanför. Just nu rör jag mig längs en rät linje, den kallas malmslättsvägen. Det finns så sjukt mycket annat jag vill göra, tror typ att jag väljer att förtränga alla såna tankar för att jag inte ska få panik och kasta mig på första bästa plan mot varmare breddgrader.. Vette fan hur tänket går där, om jag aldrig funderar över vad jag egentligen vill göra kommer livet gå käpprätt åt helvete. Kommer bli en rutinmänniska. Ryser av att bara tänka ordet..

-

-

MEN FÖRST! gör jag mig redo för tenta-pkaoset som snart är här.

gulligull

Det är städat. På MITT rum. Okej syns kanske inte jättebra på bilden

men man kan numera gå in på mitt rum utan någon större risk att utveckla dammallergier eller drunkna i en klädhög.

Annas då? Nej men det rullar på. Har tänk mycket på Sandra i veckan. Det slog mig lite när jag var hemma i påsk att hon har åkt. Odensala är inte detsamma utan henne. (Hoppas du har det riktigt jävla bra där borta. Trots att jag har tjatat gärnet på att du ska lämna ösd, hade jag just nu mest av allt velat sitta vid bäcken och äta kit-kat med dig.)

Igår såg vi den här på bio. HAHA sämre jävla film. Fina färger och så men still.. hahaha kom igen.

-

-

Nej men nu ska jag återgå till att stirra upp i taket, måste ladda för myskväll. HERRÅÅÅ

Hej! Idag är det snart fredag. Igår var det onsdag. Fast inte en vanlig onsdag, utan en onsdag på S2 med festerister. Sjuuuuuukt kul var det, och lite sorgligt av och till. Här är en bild som visades på projektorn vid välkomnandet, fiiin va?

-

-

Höll nästan på att bli utsedd till årets festerist också, dom hade ju lycktas pricka in alla påståenden som stämde på mig, eller ja, alla utom det sista (hade inte kissat i poolen på badhusfesten, men det beror endast på att jag inte var där och hade tillfället att gör det). Andra påståenden som "jag har spytt på skytte-c" och "jag har legat med någon här inne" stämmer ju bra... YES...

-

-

Nej, nu ska jag åka till skolan. Nedförsbacke till helgen, imorn är man ledig. HÖRS DÅ!

Har haft några mindre bra dagar, men nu är jag tillbaka. Ikväll är det avslutningssittning med alla festerier på S2, ska bli sjukt kul! Efter det är det bara en festerifest kvar, känns rätt konstigt att redan lämna över till dom nya...

Nu taggar vi och hoppas på bättre tider! Ska fan vakna och se ut såhär resten av terminen, även under tenta-p. Hähähä. Shoffshoff!

Hej bloggken! Idag är jag glad igen. Vilken tur, blir mycket roligare att läsa då.

-

-

Idag vid frukostbordet diskuterade jag och Anna Six-degrees-of-separation-teorin. (Om du inte vet vad det är, --> LÄS HÄR) Var dock tvungen att ta fram en vetenskaplig artikel innan det överhuvudtaget kunde diskuteras, då Anna är mycket skeptisk till sånt som låter otroligt. Jag vet inte när jag fick kunskap om den här teorin, eller hur den kom på tal. Ganska rolig är den iaf, och jag måste ju erkänna att den på något sätt är rätt hoppingivande. Jag kan lära känna vem som helst, ingen är på längre avstånd än 5 friend-of-a-friend på facebook. Facebook. Om alla i världen skaffade Facebook borde man kunna bevisa det här. Något att jobba mot kanske?

-

-

Tycker dom ser ut som Euro. Och som Mårten kommenterade idag "Kul att MAIs egen Magnus Herberthsson fick pryda tusenlappen". Annars är dom väl helt okej, men som svenne måste jag ju ändå säga "det var bättre förr".

-

-

Har kladdat lite på patettryck också. JÄTTEHEMLIGT. Titta inte.

-

-

Snart är det Fredag och då åker jag till Uppsala. Valborg 2012 blir epic, kollade vädret idag - 19 grader och sol hela dagen, fan va najjs! Först ska jag dock ägna min fulla koncentration till SVART ONSDAG imorn, rött vin, god mat och kåmpisarna. Så jävla bra! Det är nedförsbacke nu. Ses kl 8 imorn i c-huset! Puss!

Ni vet, med sån där sarkastisk ton som fjortisar använder när någon ber dem att duka bordet. Det är svaret som dyker upp i mitt huvud typ HELA TIDEN. Spelar ingen roll vad någon frågar. "Följer du med på badhusfest??" - AHMEN TJEENA...... "Kommer du till skolan idag?" - AHMEEN TJEENA.... "Ska vi gå och köpa kaffe?" - AHMEN TJEENA..... "Finns det liv på mars?" - AHMEEN TJEENA....  Snacka om att hata livet. Vilket jag verkligen inte gör, egentligen. Tror jag. Eller? Det värsta är att jag blir så sjukt barnslig när jag inte tycker att livet är tillfredsställande. Om jag inte har något att skratta åt så hittar jag på något eget, som jag inte så ofta hinner dela med mig av innan jag skrattar ihjäl mig. Man kan till exempel sitta och ta fula kort på sig själv i föreläsningssalen. Eller föreställa sig att ens vänner är djur. Eller störa sig på hur folk beter sig och hitta på fula, men ack så passande, namn till dem. Jag måste vara sjukt uttråkad. Glömmer liksom att lyssna (oftare än vanligt) på vad folk säger till mig, är för inne i mina egna försök till att liva upp vardagen. Sjukt. Vet dock inte om andra märker det här, jag brukar ju liksom vandra omkring i min egen värld ganska mycket.. Men nu är det extremt, jag kan typ inte begränsa mig.

-

-

MEN! Det finns faktiskt sånt som jag ser fram emot också. Valborg i Uppsala till exempel. Med min andra hälft. Tror hon kan vända det här faktiskt, utan att ens försöka. Bara ett litet telefonsamtal och jag står med åtminstone en fot på jorden igen.

WOHO! Snart fredag!

-

-

Jahapp. Här sitter man och käkar nudlar som gick ut för en månad sen. MEEEEN man får ju vara glad ändå. Utgångsdatum är överskattat. Den 24:e kan jag äta oxfilé igen.

-

-

Puss och kram

Idag hände det en "spännande" sak i föreläsningssalen. I pausen står en tjej (som för mig är helt okänd) längst fram vid tavlan och informerar om att man ska söka till hennes utskott (nej, jag har ingen aning om vilket, så intressant var det inte). Det intressanta är det som händer när hon pratat klart och är påväg därifrån, då en tjej (inga namn nämnda, men hon är ingen favorit hos mig) typ börjar skrika (?!) något i stil med "WOOHOO YEAH GO MAGGAN!!" och vinkar vilt (SE MIG, HÖR MIG, SNÄLLAAA) until recognition. Tystnaden som uppstår då tjejen beter sig som om det var en superkändis som precis sökt duettpartner i föreläsningssalen. "TITTA TITTA, JAG KÄNNER HENNE!!" OMG LOL ROFL. Mest bara kul eftersom det var så sjukt desperat och patetiskt gjort, men jag kan ju inte sticka under stoen med att det gjorde mig lite illamående. Vad vissa människor gör för att bli sedda.